Sedan Maccupicchu upptäcktes den 24 juli 1911, av nordamerikanen Hiram Bingham, har den ansetts vara en av världens största arketektoniska och arkeologiska monument med dess otroligt magnifika och harmoniska struktur.

Vid 2 400 meter, i provinsen, Urubamba i distriktet av Cusco, överraskar Macchupicchu med hur dess stenkonstruktion är spridd över en smal och ojämn bergstopp, beläget på en bergsklippa med Urubambafloden 400 meter nedanför.

MACHUPICCHU är en mystisk plats och än i dag kan inte arkelogerna förklara historiken eller syftet med denna stad i sten, (det finns några teorier). Platsen har en area på ca en kvadratkilometer i ett område som inkafolket betraktar som heligt, då de andinska bergen möter Amazonasfloden här.

Kanske kan man aldrig förklara Macchupicchus mysterium, än så länge finns bara hypoteser och antaganden. En del anser att den varit en avancerad bosättning för fortsatt expandering av inkariket. Andra anser att Macchupicchu var ett kloster för att träna unga flickor (s.k. acllas) att tjäna inkorna och Willac Uno (högsta prästerskapet). Stöd för denna teori kommer från det faktum att vid utgrävningar upptäcktes 135 kroppar varav 109 kvinnor.

Den otroliga perfektion och skönhet som kännetecknar Macchupicchus väggar och mur, byggda med stenar sammankilade i varandra utan att man använt cement eller annat material, har medfört många myter kring hur staden konstruerades.

Det sägs att en fågel vid namn Kak'aqllu kände till en formell för att mjuka upp sten på befallning, och som kanske fick sin tunga borttagen av de gamla inkagudarna. Det sägs även att fanns en magisk planta som kunde lösa upp och forma sten.

Hur som helst, utöver dessa mysterium och myter, finns Macchupicchus verkliga tjusning i dess torg, akvedukter och vakttorn, såväl som i dess observatorier och solklocka, bevisen på deras kunskap och färdigheter är förtrollande. Det är deklararerat av UNESCO som ett av världsarven.